Hemma igen..
Lionel var på strålande humör hela veckan. Han har dessutom skött sig alldeles utmärkt i bilen. Inget gnäll alls.
Vi åkte ner förra måndagen. Så vi fick några dagar innan midsommar med. Vilken skillnad på luft det är. Hade glömt bort det. Allt känns så mycket renare och fräschare. Det märktes även på Lionel att han mådde bra av den friska luften.
Vi gjorde inte mycket alls under de första dagarna. Njöt av tystnaden. spelade kort och bara hade det bra.
På midsommarafton så blev det som det brukar. Sill, nubbe och midsommardans. Den enda (och viktigaste) skillnaden från föregående år var att det inte regnade.
På söndagen stryrde vi kosan åt Lidköping. Vi mellanlandade där på resan hem. Käkade lite grillat, pratade, kollade fotboll och åt kladdkaka. Det blev en tidig kväll och sen en tidig morgon. Sen var det dags att bege sig ut på Sveriges längsta raksträcka igen.. Kändes skönt att komma hem. Måste ha varit VM för bromsklossar idag! USCH!!
Men nu är vi iaf hemma. Firade det med att betala räkningarna. Sen åkte jag och köpte varsin ost och skink-rulle åt mig och frugan. Blev lite matkoma efter det..
Nästa vecka ska vi till Dalarna. Då nalkas det släktträff! Ska bli jäkligt kul. Men innan dess ska vi hinna med en dubbeldejt med Kakan och Bullen.
The sooner you fall behind, the more time you'll have to catch up.
Bästkusten!!
Imorgon åker vi ner till västkusten. Ska bli riktigt skönt att komma ner dit faktiskt. Få lite frisk luft och bara vara, Kanske till och med bada lite. Köpte ett par nya badshorts idag, så jag har väl inga driekt ursäkter. Dessutom så ska tydligen vädret vara kanon nästa vecka. Tänk, en midsommar utan regn! Skulle inte kännas som midsommar isf. När vi sen åker hem så stannnar vi till i Lidköping för att hälsa på Gibson. Ska bli kul det med. Ses ju inte så ofta. Var ett år sen vi sågs senast. Men gången innan så var det 15 år sen vi sågs. Så man kan ju lugnt säga att vi ses oftare nu iaf =)
Idag var vi och lämnade Emelie hos sin mamma. Alltid lika tråkigt :( Men när hon kommer nästa gång så är hon här i två veckor i sträck. Då ska vi göra massa kul! Bland annat en stor släktträff i Dalarna. Där får hon träffa alla sina kusiner igen. Det kommer hon gilla, lilla tokan.
Och Lionel skyndar på i sin utveckling. Nu drar han sig upp till sittande ställningar. Dock med lite hjälp. Han håller i våra armar och drar sig själv upp.. Något som tydligen först ska ske om ett par månader. Detta enligt en sån här "månad för månads"-kalender. Har dock svårt att ta såna på allvar då alla barn är olika. Men vissa föräldrar blir ju så stissiga om deras barn inte utvecklas enligt kalendern. För då är det ju inte normalt.... Och då måste man ringa och kolla upp det.. Jeeeezzzz..
Pratar inte barnet när det är 4 eller går när det är 15, ja då kanske man ska börja oroa sig liiite. Men annars, lugna ner er för satan.
Men det är egentligen inte deras fel. Det är alla kalendrar, broschyrer mm där det står hur barnet ska utvecklas inom vilka månader osv. Man blir ju överöst av såna saker när man får barn.. Klart detta skapar oro hos vissa då om barnet nu skulle vara en månad efter. För enligt broschyrerna är detta inte normalt..
Nej, nu ska jag snart börja tänka på refrängen. Blir en lång dag imorgon!
Ha det gött, för det ska jag!
I like living in a small town. If I don't know what I'm doing, somebody else does
Tatuerad!!
Den blev hur bra som helst och gjorde inte ett dugg ont. Stack lite ibland bara. Brändes mest tycker jag.
Nu har jag fått mersmak. Kommer säkert bli någon mer. Men det ska vara något som står mig nära som ska hamna på kroppen. Får se vad det blir. Först och främst ska jag njuta av att ha förlorat min tatuerings-oskuld =)
Spänd!
Går som på nålar här hemma. Passande uttryck om man tänker på anledningen.. Jag ska nämligen tatuera mig imorgon! Har länge velat göra en tatuering och varit ganska säker på vad jag ska ha för motiv. Så nu gör jag slag i saken. Eftersom man ska ha en tatuering hela livet så ska det ju vara något man står för och tycker om. Då kändes det ganska naturligt att komma fram till detta: Göteborgs stadsvapen och mina barns namn. Göteborg är alltid det som känns hemma för mig och den stad som jag älskar mest. Emelie och Lionel är ju mitt kött och blod, så det var en självklarhet.
Frugan min tycker att det är kul att jag blir av med min tatuerings-oskuld. Hon har ju några stycken själv..
Men eftersom det är min första så är man ju lite nervös och spänd. Men jag ser verkligen fram emot det. Och jösses vad min familj blev nyfiken! Morsan ville veta hur den skulle se ut och frågade en massa. Tydligen så har farsan min tjatat många år på henne att hon ska skaffa en liten på axeln. Men så blev det inte. Brorsan krävde att jag skulle skicka en bild min tatuering direkt när den var klar. Nyfiken värre.
Var inte beredd på denna respons. Speciellt inte från mina föräldrar. Trodde mer att det skulle komma frågor som "har du verkligen tänkt igenom detta" eller "du vet väl att den sitter där livet ut".
Men icke. Dom är så spända så och tycker att det ska bli spännande att se den när vi träffas om en månad.
Va bra man tror man känner sina föräldrar ibland...
I torsdags var vi och hämtade Emelie. Lilla solstrålen =) Vi har tillbringat många timmar i lekparker dessa dagar. Har varit så bra väder, och då ska man inte sitta inne och mögla! Igår var vi på Djäkneberget. Det lektes en hel del där. Tyvärr så finns det barn som borde förbjudas på lekparker. Dom är ungefär i åldrarna 10-12 år och kommer i grupp. Orkar inte ens gå in på allt dom gjorde. Mer patetiska är deras föräldrar, eller i detta fall fritidsledare, som inte gör ett skit. Dom sitter bara där med händerna i kors och gäspar.Blir så jävla less på såna människor!
Men men. Vi käkade lite lunch där med. Emelie tog pannkakor (skräll), medans frugan och jag åt korv med bröd. Sen blev det lite mer lek innan vi åkte hem.
idag åkte vi och hämtade Walter på stationen. Sen bar det av till en annan lekpark. Denna gång blev det ingen lunch där, men glass blev det iaf. Satt förbannat fint i värmen.
Det är väl ungefär det vi har gjort. Lekpark och åter lekpark. Har man barn så måste man ju aktivera dom. Är man bara inne med dom blir dom ju rastlösa och grininga =)
Knät känns lite bättre. Men det går i vågor. Får se vad det blir för dom sen när jag ska på återbesök. Dessvärre tror jag det blir en stor operation till. Känner mitt knä ganska bra vid det här laget. Och helt är det då inte. Trappor är fortfarande dryga att gå i. PAIN!
Lägger upp en bild här sen efter jag tatuerat mig. För den som vill se..
Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me
